Bussäventyr

Idag har jag varit "ledig" så jag och Lisen åkte buss ner till stan eftersom det blåste som en galning. Vi hade först packat in oss i bilen, men när jag startar börjar vätskenivålampan att blinka och efter lite konsultation med svärfar så beslöt jag mig att jag inte orkade fippla med det så vi tog bussen istället.
Väl nere på stan shoppade vi presenter så det stog härliga till. Nu är det flesta köpta, någon komplettering och en förlovningspresent är kvar. (Min älskade bror och hans Sofie har nämligen förlovat sig.) Min tanke var att vi skulle åka hem till lunch så Lisen kunde lägga sig hemma efter lunch så 20 över 11 gick vi till Vasaplan för att ta en buss hem. Eftersom jag inte åker buss alls ofta så frågar jag chauffören på 2:an mot Marieberg om han kör förbi sjukhuset. Ja då, säger han så vi hoppar gladerligen in. Så småning om så känner jag att han inte alls åker den "vanliga" vägen som de andra bussarna brukar åka mot sjukhuset, utan han svänger av mot Berghem och jag sitter och tänker att han kommer nog till sjukhuset snart... han kanske tar den vägen, eller den... Trodde jag, ja. Slutligen är vi på Marieberg och han svänger in för att stanna och gå på toa innan han ska köra tillbaka igen. Kvar på bussen sitter jag och Lisen... Kl närmar sig 12, jag är hungrig och slut, Lisen borde ha varit detsamma. Så med gråten i rösten stegar jag fram till chauffören och frågar när han tänkt komma till sjukhuset.
- Jag åker inte förbi sjukhuset
- VA, men det sa du ju. Vi måste hem! (gråten i halsen)
- Sa ja?! Oj, då. Jag körde en annan linje precis innan jag bytte till denna och den gick förbi sjukhuset... ojdå... förlåt....
Jag håller på att bryta ihop fullständigt
- Jaha, va gör vi nu då!?
- Ja... (kollar tidtabellen) det kommer en 13 över, hon är 5 i nu. Den går direkt till sjukhuset.
- Ok, ja, vad har jag för alternativ...?
Sålunda tar vi vårt pick och pack och går av bussen, på Ersboda... Ringer Johan 3 ggr på 1 min och han trycker upptaget. Det är så typiskt! Det är bara att bita ihop. Ingen tjänar på att jag bryter ihop.
Ja, där stog vi. På Ersboda. Klockan är över 12 och Lisen borde varit sjukt hungrig och trött, men den underbara ungen säger inte ett knyst. Hon sitter nöjd i vagnen och tittar på bilar och människor medan mamma bryter och biter ihop om vartannat. Hade hon börjat gnälla så hade jag smällt av. TACK LISEN för att du va så duktig!

Det var vårt bussäventyr idag det. Blir nog ingen buss för mig på länge, iaf inte med nån som jag inte vet hur den går...