Njurstensanfall

Jaha kära vänner. Igår fick jag vara med om nåt fruktansvärt i smärtväg, njurstensanfall. Man säger tydligen att det närmaste män kan komma att föda barn är att få njursten, och jag kan inte annat än att hålla med. Nu har jag ju testat båda och jag kan berätta för er att det är liknande karaktär på smärtan, helt fruktansvärd med andra ord. Speciellt den sistnämnda då man inte får nåt alls för den. Min smärtfyllda förmiddag slutade med ambulansbesök, voltaren i stormuskeln i rumpan och ketogan i blodet i handen (ojojoj vilka grejor!). Fick snällt följa med dom snälla ambulansmännen till akuten och där fick jag vänta hela dagen på att få komma upp på röntgen. När jag väl kommer dit hittas inga stenar utan dom har jag troligen kissat ut under tiden jag väntat eller så har dom gömt sig nånstans i kroppen... Så på kvällen fick jag äntligen åka hem. Ni som är uppmärksamma undrar nog hur i all världen det gick för mina bröst under den här tiden utan Oliver. Då kan jag berätta att med smärtstillande i kroppen kände jag inte av dom alls, men det blev till att pumpa lite då och då. På frågan hur det gick för Oliver kan jag med stolthet säga att han igår premiärade ersättning utan problem! Han vet när han måste minsann!!!

Så här såg det ut när jag och männen lämnat olycksplatsen...

Min stackars fina sjuka man däremot. Han gick det sämre för. Han hade åkt till jobbet för att vara med på morgonsamling, men honom ringde jag hem i desperation. Han kom rakt in i händelsernas centrum och ringde 112 och fick hit ambulansen. Under tiden de snälla männen va här fick han snällt serva mig med en hink och bara sitta och titta... Det tar hårt på min man kan jag säga. Sen när dom åkt iväg med mig lämnades han helt slut och sjuk med en hungrig spädis. Ja, ni kan ju själva tänka hur det kändes... Våra vapendragare Sundholms befinner sig olämpligtvis i Karlstad så han satt och ringde och ringde människor som skulle kunna komma och hjälpa honom för han orkade knappt sitta upp. Lisen skulle hämtas och eftermiddagen skulle funka... Fina familjen Ulander bestämde sig för att de kunde avvara fadern i familjen en stund, så Josef blev Johans räddning! Han hämtade Lisen på dagis, diskade och städade köket samtidigt som han passade båda barnen (Johan sov), tog med Lisen ut i lekparken och for och handlade lite och drack till slut kaffe med sjuklingen. Helt underbart, sänd från ovan! All kärlek och tacksamhet till dig Josef och till familjen!!! Senare kom underbara Elin och Theodor och tog hand om kvällen, lämnade Lisen på dagis idag och hjälpte mig idag att städa, diska, tvätta och plocka undan. Helt fantastiskt Elin! Vad vore vi utan våra fina vänner?! Inte mkt alls det. TACK fina ni!!!!

Nu mår jag bara bra igen och Johan kämpar på i sin sjuklighet. Be gärna för honom, ni som vill. Han behöver bli frisk nu och dessutom SKA vi åka till Oslo på fredag.