Jag är inte alls bitter, jag är småbarnsmamma!

Här sitter jag, uppe först på min egen födelsedag... Oliver har haft en riktig krattanatt så vår sömn har varit starkt begränsad. Någon timme här och där har han bjussat på, men inte mer. Efter helgens Stryckseletur har Oliver tagit med sig en förkylning tillbaka från Önnbosbarnen så han har haft lite feber inatt och varit riktigt snorig. Han befinner sig ju även i krisåldern 7-9 mån så det har säkerligen bidragit till krattandet... (Älskar mitt nya ord, krattanatt, krattande = rörigt, dåligt, snurrigt)

Men är man småbarnsmamma så är man, det är helt självförvållat. Jag är ju tacksam att vi hjälptes åt inatt, men man tänker lixom inte på att födelsedagens ska behöva tummas på. Jag gillar att få ligga kvar när de andra går upp och ligga och lyssna på dom när de fixar fika. "Vakna" av sången och mysa med present och fika på säng med familjen. Sen flyter ju dagen vanligtvis på, men det är ändå min dag. Jag blir lite mer ompysslad... =) Gärna lite kalasbak och ett litet kalas med nära vänner och en god och harmonisk avslutning på min dag. Presenter i all ära, jag gillar dom det måste jag erkänna. Men eftersom jag är gift med en man med många järn i elden så har jag fått vänja mig vid att han inte alltid får ihop det på rätt dag så att säga. Present får jag, men kanske en annan dag, när han hunnit fixa den! =) Så även detta år, men han är fantastisk ändå! Den bästa present jag kan få har jag ju redan, en underbar man och 2 av dom finaste barnen man kan få; jag är väldigt tacksam!

I år blev det oxå tummning på morgonfikat, men har jag dom finaste barnen så har jag! =)