Igår fikade jag på stan med Carro och lilla L. Jag bjöd hem henne på middag och vi traskade i rask takt de 5 km hem till oss. När jag kommer hem känner jag den där obehagliga känslan av halsont och stelhet i nacken. Under middagen kommer värken... Tar två alvedon och låtsas som ingenting. Vi äter fruktsallad med chokladgrädde och ser på en konstig film. Jag går i säng innan alvedonen hinner släppa. Vaknar och där finns den igen. Värken och halsontet. Himla skit! Går upp med O som vaknat hemskt tidigt och väntar på att storasyster och pappan ska vakna så jag kan gå upp å sova igen. Som tur är kommer dom runt 7. Jag går upp och sover 1 tim och känner mig bättre när jag vaknar. Dock ligger det i bakgrunden och jag måste nog se mig besegrad denna gång. Har ju klarat mig alla andra vändor av förkylningar, både barnens och Johans. Men nu faller jag för Johans smitta... Besegrad... Elände!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Näe, fy vad jobbigt när man inser att man måste kapitulera för sånt där elände. Huvva! Hoppas det blir en relativt lindrig variant i alla fall. Krya på dig! Kram! /Mickan
Skicka en kommentar