Fridsamhet

O va det är lugnt å skönt nu! Barnen sover, Johan är i Lycksele på musikcafé för sin morbror och jag är hemma själv ikväll för ovanligheten skull. Förr hörde det ju till vardagen att Johan va borta varje kväll, men nu va det längesen (eller ja, igårkväll, men nu räknar vi lite större...). Då hade jag vant mig och hade gjort det till min egentid. Inte min mest produktiva eller kvalitétsrikaste tid, men ack så skön. Nu har den tiden fått backa lite, men istället har jag ju Johan hemma och vi ses ju faktiskt. Lyxigt är vad det är! Men ibland är det faktiskt skönt att han är borta, bara nån gång då och då. Bara för att få njuta av lugnet och friden som infinner sig när barnen somnat.
Frid, jag älskar frid! Ordet rymmer så mycket; lugn, ro, stillhet, Gud, fred, harmoni, ljuvlighet osvosvosv. I somras fick vi en tavla av pappa och Ellen som vi inte riktigt vetat vart vi ska hänga; vart den passar lixom. Det är en fin mörk tavla där det är broderat: Saliga äro de fridsamma. Nu har den fått en plats. På väggen mitt emellan vårt och barnens sovrum. Där råder frid!

Nu ska jag njuta av friden med choklad, Halv åtta hos mig och jag ska återigen försöka mig på att sticka ett par benvärmare till Lisen. Igår gav jag upp, nu ska jag börja om,

Frid på er vänner!