måndag 6 juni 2011

Min mormor, Eivor

Igårkväll fick min fina fina mormor Eivor Arvidsson äntligen flytta hem till Jesus. Hon hade varit sjuk den sista tiden och kämpat längre än många trodde, innan hon igår gav upp.

När vi var och besökte henne och morfar förra april sa hon mer än ett vanligt hejdå till mig. Hon hade då blivit lite sämre än vanligt och kände väl att det närmade sig. Jag kommer fortfarande ihåg den långa kramen, längre än en vanlig, blicken som sa att detta är nog sista gången och tyngden i hejdå:et. Vi var nere i julas, men då låg hon på ett hem och var hon så dålig att vi beslöt att bara träffa morfar. Hon hade rätt, förra april va sista gången vi sågs då hon fortfarande var mormor. Jag är väldigt glad för det, att jag oxå fick säga hejdå trots att jag inte satt vid hennes säng tillsammans med mamma och morfar igårkväll.
Min mormor var en fantastiskt stark kvinna. Hon har haft diverse sjukdomar och olika sorters cancer, men överlevt allt. Vi brukade skämta och säga att hon hade 9 liv. Hon älskade att vara ute i stugan (som då bestod av en spårvagn med tillbygge som morfar flottat ut för en massa massa år sen) med morfar på somrarna och vi bodde ofta där med dom. Hon gjorde egentligen inget speciellt, utan bara fanns där. Hon var en person som älskade att busa, retas och munhuggas. När vi var små var hon med oss när vi badade och skvätte mycket vatten för att reta oss. När vi blev äldre var hon med och kämpade för att slänga i oss i vattnet och när hon inte orkade satt hon på altan och skrattade åt andra som kämpade på bryggan. Mormor var rapp i munnen och hade alltid svar på tal, väldigt roligt!!!


Mormor bakade dom godaste specialbullarna i världen. Kanske dom va mer en blandning mellan wienerbröd och bullar. Vi fick alltid dom när vi kom på besök, hon visste att jag älskade dom! Men när jag bad om receptet var det stopp, HEMLIGT! Och när det är hemligt så är det hemligt, ingen idé att ens försöka klura ut det. Men, kanske förra hösten, kom det ett brev på posten med det hemliga receptet skrivet med hennes, ibland nästan oläsliga, handstil. Inte ens mamma fick det, men jag! Har dock inte vågat prova än, men snart tror jag det är dags. Tror jag ska rama in det och sätta på köksväggen. Mormor skickade alltid kort när vi fyllde år och till barnen var hon alltid noga med att ha presenter både födelsedag och jul.

Vi hade en speciell relation jag och min mormor. Ganska outtalad, men speciell och fylld av kärlek.
Tack för allt du gett mig! Tack för att jag fick säga hejdå!

Älskar dig mormor, hälsa Jesus! Vi ses om ett tag!

4 kommentarer:

Tryggve sa...

Mycket bra skrivet Hanna har aldrig klarat av att skriva så bra sammanfattning av en människas liv som Du gjort. Eivor lever i mitt minne också.
Tryggve

Therese sa...

Men så tråkigt :( Att du inte har sagt nå... Väldigt fint skrivet...sitter här och fäller nån tår. Vi ses när ni kommer hem. Kramar!!

LILLA FAMILJEN SKOOG sa...

Vad fint skrivet, Hanna! Förstår att du kommer sakna henne mycket, men också glädjas över allt ni fick dela tillsammans! Hon verkar ha varit jättemysig!! Tycker det var en toppenidé att rama in receptet! Många kramar

Ellen sa...

Ni ses igen Hanna, du och din mormor. Tänker på dej! Kram!