Redovisning och avslöjande fakta

Sådär ja, då var det väl dags för mig att återkomma här.

Till att börja med kan ja ju redovisa prokejtet "Väck inte det barn som sover". Det har fallit ganska väl ut. Men hu va det var svårt i början att inte väcka henne, om jag ska vara riktigt ärlig går jag fortfarande och petar på henne när jag tycker hon ska vakna. Men oftast får hon sova till hon vaknar. Under den första tiden av projektet sov hon till 5 varje natt och vaknade inte förräns 9-10. Det gjorde ju att alla mattider försköts och hon hoppade över ett mål mat. Men nu är vi tillbaka i gamla vanor igen (4 & 8). Skönt! Jag kände mig som en riktigt dålig mamma när hon missade ett mål mat per dag, trots att hon åt var 4:e timme som vanligt... Idag var vi på vårdcentralen för en efterkontroll efter förlossningen och då passade jag på att gå ner på bvc och vägde och mätte henne själv, bara för att jag var nyfiken. Hon vägde 4150 g och var 55 cm lång. Så att hon missat några mål mat den senaste veckan har nog inte gjort så mycket, som tur är...!


Nu till utmaningen vi fick av Sundholms att skriva 6 okända saker om oss själva...

1. Jag har salt på gurka och tomat på mina mackor. Detta trodde jag var något helt normalt tills Elina upplyste mig om att så inte var fallet...
   
2. När jag sjunger sånger i huvudet bokstaverar jag dom som att jag skrev dom på mobilen. T9 är givetvis på!
3. När jag ska sova vänder jag på mig i en viss ordning. Börjar på vänster sida, vidare till höger sida med armen under huvudet, på höger sida med armen nere och i värsta fall, om jag inte somnat än så vänder jag mig till vänster igen med armen under huvudet. Ligger jag fortfarande vaken är det bara att börja om igen...
   
4. Innan jag lägger mig i sängen måste lakanet vara sträckt, utan knövel och täcket nerskakat så det inte är 1 dm påslakan utan täcke högst upp. Täcket måste även ligga rätt väg. Annars kan jag inte sova!
5. När vi planerat något vi ska göra och det sen blir inställt kan jag bli så vansinnigt besviken att jag har svårt att ta mig upp igen. Vill absolut inte göra något annat än det och blir det inte av kan jag lika gärna ligga i sängen och kolla in i väggen...
6. Jag har väldigt lätt att döma ut mat innan jag ens smakat det. Ett ex. Johan ville ha klimp i köttsoppan, men jag vägrade. Klimp, BLÄ!!! Då kommer Johan med de smarta frågorna: Vet du vad det är? och Har du smakat? Svaret blir oftast nej på båda...

Ja, hoppas jag kunnat underhålla er lite med dessa fakta... Johan kommer med en egen lista senare.
Nu är min dotter less så nu ska vi in i sången och dansens värld en stund. =)

Adjö!

Projekt "Väck inte det barn som sover"

Projekt "Väck inte det barn som sover" är något vi ska prova i några dagar. Lisens mattider funkar utmärkt, ungefär var 4:e timme är det mat (var 3:e på kvällen), men det funkar bara för att jag väcker upp henne från hennes eftermiddagssömn. Detta tar ungefär en kvart innan hon är tillbaka i det vakna livet och redo för att äta. Mycket beror på att under det sovpasset har vi varit ute och gått och sen får hon sova på balkongen. Det har visat sig att när hon sover ute sover hon mycket djupare och säkerligen mycket skönare. Eftersom vi alltid väckt upp henne har hon aldrig fått sova färdigt utomhus så vi vet inte hur långt passet kan bli. Men efter att ha räknat på det en sväng och rådfrågat min erfarna vän Elina har vi kommit fram till att hon ska få sova tills hon vaknar bara för att se hur länge hon kan sova. Eftersom hon inte vaknar själv kan hon ju inte va superhungrig och i jättestort behov av mat. Det känns mycket bättre att låta henne få sova färdigt oxå. Om detta faller ut väl kan det betyda att hon hoppar över ett mål mat. Risken är att hon skaffar sig jättedåliga mattider, men det är värt att prova. Jag får väl stiga upp i tid och otid bara för att se vad som händer. =) Nädå, ingen risk. Inatt sov hon från 23-05! Men sen va det svårt att få henne att sova... ojojoj, pigg som en ört! Men till slut så somna hon och sov till halv 10. Ett mönsterbarn!
Jag återkommer med resultatet av mitt projekt. Det dumma är att det är skitväder idag och en promenad lockar inte alls, vilket försvårar den djupa sömnen på balkongen. Tur att projektet sträcker sig över fler dagar! =)

Annars är vi i mattköpartagen. Vi har nu en äcklig vit tuffsig matta som fäller ull överallt. Vi är hemskt less på den, men vad gör man när man inte riktigt har ekonomi för en ny... Nu har vi iaf letat på blocket och hittat några potentiella. Frågan är bara om vi har ekonomi nu när julklapparna ska inhandlas och en resa till Åmål är planerad... men men det får lösa sig. Vi behöver en matta! Frivilliga bidrag tas gladeligen emot! ;)

Igår var vi på Station och Lisen blev firad. Först fick jag äta Ann-Sofis underbara lax och sen bjöds det på min och Verrans favvotårta. Lisen fick en jättefin tummenhandduk och en badboksanka som flyter upprätt! Helt fantastiskt! =) Mamman fick mycket kärlek och härliga samtal. Upplevde en känsla av saknad efter mitt jobb. Vart t.o.m. sugen på att göra mackor och jultallrikar. Kan inte riktigt förklara detta, mycket oväntad känsla! =)
Annars hade vi middagsbesök av våra efterlängtade vänner i familjen Sundholm. De har varit och lyxat sig hos släktingar i England i 2 veckor och vi är sååå glada att dom har kommit hem! Milly har blivit så stor bara på 2 veckor! Långt hår och en tand rikare. =)

Vi hörs kära vänner!

Faktum

Nu är det kallt och vinter här. Snö och -10 grader. Det är ett faktum och alltså inget att göra nåt åt, man måste gilla läget. Detta är Norrland. I ett läge som detta kan jag känna att jag saknar mina hemtrakter. Där kommer inte kylan och snön så här tidigt och det är definitivt inte mörkt kl 15.30, men mer slask och äckelväder. Det finns för och nackdelar med hela Sveriges väderlek. Det ultimata skulle vara att det var snö i december och januari, men sen försvann den. Här är det snö från november, gärna slutet på oktober, och till i april-maj. Men glöm inte den fantastiska vårvintern... Kallt, massa snö, men sol! Helt fantastiska dagar! Men väg det mot att snön försvinner i februari och den gröna våren kommer. Björkar slår ut, fåglarna sjunger, tussilagon och vitsippor... Hemland, sköna hemland!
Men nu är det ju så att vi har en lägenhet belägen i Umeå, Norrland och det är här vi är hemma. Konstigt, men sant; jag trivs! Riktigt bra. (Till mångas förtret...)

Nyss har Johan åkt iväg till Granö. Han är kallad som talare (som det så fint heter på frikyrkospråk)på en ungdomshelg. Kommer tillbaka imorgon em. Vi ska alltså sova själva inatt... Men även detta är ett faktum och inget som går att ändra på. Det är alltså bara att göra det bästa av läget. Är man ungdomspastorsfru så är man. Tänker på vår pastorsfru Renée Ulander. Det är en kvinna jag ser upp till. Den ultimata pastorsfrun. Hon är öppen, glad och helt underbar! Sprudlar av kärlek och glädje. Inget är någonsin ett problem, allt går att ordna, one way or another. Jag beundrar dig, Renée!!!

Nu tog orden slut. Lägger upp lite bilder på min bedårande dotter istället.

Guds frid!

Kärlek

Ja ni, kära vänner. Här har det inte blivit mycket skrivet på ett tag... Har verkligen inte varit sugen och sen är Lisen i en period där hon inte vill sitta själv vilket försvårar skrivandet och det mesta andra i hemmet.. =) Men vad gör man inte för sin älskade dotter. När jag känner att jag börjar bli lite väl less så tittar hon
på mig och då kan man inte annat än att älska henne ännu mer. Så vansinnigt söt unge! Då känner jag plötsligt att jag skulle kunna vara uppe hela natten med henne eller bära henne jämt! haha, det är roligt vilken inverkan de små liven har på en.



På söndag firar Johan sin första Fars dag! HURRA! Lisen har köpt ett fint paket till sin älskade pappa, tyvärr kan vi inte avslöja innehållet än eftersom pappan då kan tjuvkolla... Måste ta chansen att berömma Johan som pappa. Han är helt fantastisk! Ni skulle se honom in action, hur roligt som helst! Han pratar och diskuterar med henne, pussar, vaggar, sjunger, dansar... Ser på discovery med henne =) Han älskar verkligen sin dotter så högt.
Sammanfattningsvis är han klart VÄRLDENS BÄSTA PAPPA till Lisen!!!

Idag har jag gjort den konstigaste lunchen... Efter min tid på Station har jag lärt mig att det inte är så farligt att experimentera lite med maten man lagar, eller snarare att våga experimentera. (Experimenten utförs med fördel i hemmet och inte på Station =)) Dagens lunch bestod av broccoli, haricots verts, svarta bönor och äpple. Till detta serverades pasta och husmans. Tyckte det såg riktigt fräscht ut med broccolin och de svarta bönorna och rött äpple, men det stanna lixom där. Det skulle ha varit något mer som "höll ihop" det... Hällde lite creme fraishe över det som vart kvar, så man kan ju hoppas att det vart lite bättre. Tur var iaf att det bara var jag som åt! =)Alla mina matexperiment lyckas inte riktigt...
Nu håller jag däremot på att baka bröd, det kan jag iaf! =)

Läste för ett tag sen ett inlägg på Fatimas blogg. Hon citerade en text av Leonard Cohen

"I did my best, it wasn't much
I couldn't feel, so I tried to touch
I've told the truth, I didn't come to fool you
And even though
It all went wrong
I'll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but
Hallelujah..."

Känner så väl igen mig i slutet på sången. Min relation till Gud har förändrats i och med att Lisen skulle komma och kom till världen. Nu finns inte samma tid som förut, men jag har lärt mig att se Gud mer i vardagen. Det är ju bara att titta på Lisen så känner jag en tacksamhet som inte går att beskriva med ord! Men när jag kommer till Gud nu så är det ofta med några enkla ord. Tack, Hjälp och Halleluja! Dom orden sammanfattar ganska väl hur jag känner och det jag lever i just nu. Och det är så fantastiskt skönt att veta att det är okej. Jag får komma som jag är, med vad jag har just nu. Jag älskar min Gud och känner en så stor tacksamhet för att jag får vara hans barn, än fast min tid i ensamhet med honom har reducerats. Nu är det min och Lisens tid med vår Pappa. Jag blir gråtfärdig av tacksamhet och kärlek bara jag tänker på det..! TACK ÄLSKADE JESUS FÖR LISEN OCH DIN KÄRLEK TILL OSS!