Kärlek

Ja ni, kära vänner. Här har det inte blivit mycket skrivet på ett tag... Har verkligen inte varit sugen och sen är Lisen i en period där hon inte vill sitta själv vilket försvårar skrivandet och det mesta andra i hemmet.. =) Men vad gör man inte för sin älskade dotter. När jag känner att jag börjar bli lite väl less så tittar hon
på mig och då kan man inte annat än att älska henne ännu mer. Så vansinnigt söt unge! Då känner jag plötsligt att jag skulle kunna vara uppe hela natten med henne eller bära henne jämt! haha, det är roligt vilken inverkan de små liven har på en.



På söndag firar Johan sin första Fars dag! HURRA! Lisen har köpt ett fint paket till sin älskade pappa, tyvärr kan vi inte avslöja innehållet än eftersom pappan då kan tjuvkolla... Måste ta chansen att berömma Johan som pappa. Han är helt fantastisk! Ni skulle se honom in action, hur roligt som helst! Han pratar och diskuterar med henne, pussar, vaggar, sjunger, dansar... Ser på discovery med henne =) Han älskar verkligen sin dotter så högt.
Sammanfattningsvis är han klart VÄRLDENS BÄSTA PAPPA till Lisen!!!

Idag har jag gjort den konstigaste lunchen... Efter min tid på Station har jag lärt mig att det inte är så farligt att experimentera lite med maten man lagar, eller snarare att våga experimentera. (Experimenten utförs med fördel i hemmet och inte på Station =)) Dagens lunch bestod av broccoli, haricots verts, svarta bönor och äpple. Till detta serverades pasta och husmans. Tyckte det såg riktigt fräscht ut med broccolin och de svarta bönorna och rött äpple, men det stanna lixom där. Det skulle ha varit något mer som "höll ihop" det... Hällde lite creme fraishe över det som vart kvar, så man kan ju hoppas att det vart lite bättre. Tur var iaf att det bara var jag som åt! =)Alla mina matexperiment lyckas inte riktigt...
Nu håller jag däremot på att baka bröd, det kan jag iaf! =)

Läste för ett tag sen ett inlägg på Fatimas blogg. Hon citerade en text av Leonard Cohen

"I did my best, it wasn't much
I couldn't feel, so I tried to touch
I've told the truth, I didn't come to fool you
And even though
It all went wrong
I'll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but
Hallelujah..."

Känner så väl igen mig i slutet på sången. Min relation till Gud har förändrats i och med att Lisen skulle komma och kom till världen. Nu finns inte samma tid som förut, men jag har lärt mig att se Gud mer i vardagen. Det är ju bara att titta på Lisen så känner jag en tacksamhet som inte går att beskriva med ord! Men när jag kommer till Gud nu så är det ofta med några enkla ord. Tack, Hjälp och Halleluja! Dom orden sammanfattar ganska väl hur jag känner och det jag lever i just nu. Och det är så fantastiskt skönt att veta att det är okej. Jag får komma som jag är, med vad jag har just nu. Jag älskar min Gud och känner en så stor tacksamhet för att jag får vara hans barn, än fast min tid i ensamhet med honom har reducerats. Nu är det min och Lisens tid med vår Pappa. Jag blir gråtfärdig av tacksamhet och kärlek bara jag tänker på det..! TACK ÄLSKADE JESUS FÖR LISEN OCH DIN KÄRLEK TILL OSS!