Våra fina, fina barn

Lisen är nu för tiden en riktig 2-åring. Hon älskar att busa, jagas, bestämma, ta hand om dockor och djur, packa leksaker i påsar, bestämma, ha tofsar, hårspännen och halsband, va vaken sent på kvällen, mysa, bestämma osv osv osv...
Men hon är helt underbar!

Detta verkar vara en människa full av liv, som rör sig och härjar runt, trots att det är lite trångt. Det är dock en ganska liten människa, men, som tur är, ligger fullt redo att komma ut till storasyster och resten av världen.
Vi längtar väldigt mycket efter dig!!!

Lussekattsbak

Här ska ni få se lite från vårt lussekattsbak igår. Dom var jättefina innan dom åkte in i ugnen, men där hade dom förvandlats och var inte riktigt lika fina när dom kom ut... Men goda är dom!

Lisen tycker det är väldigt roligt att "baka, baka"

Det blir inte tråkigare med en väldigt god deg

Hon gjorde iaf en egen lusse"katt"

Efter hårt kämpande var vi väl värda att smaka på vad vi bakat. Väldigt gott va det! =)

(Ser ni att vi iaf fått upp adventsljusstkarna?! Resten får så lov att vänta till veckan...! )

Ett dygn på strokeavdelningen

Jaha, då kan jag lägga till Strokeavdelningen på min sjukhuslista. Där hamnade jag i torsdagskväll efter att ha besökt akuten pga synfältsbortfall. När jag badade Lisen försvann helt plötsligt allt i vänster synfält, jag fick inte ihop Lisens ansikte, såg inte hennes högra arm eller ben, såg bara "ember" i november när jag läste på almanackan. Så otroligt obehagligt!!! Ringde förlossningen (eftersom det är dit man vänder sig med allt på slutet av grav.) och läkaren där tyckte ja skulle åka in på akuten och fick där träffa en neurolog direkt. Det de inte sa, men befarade var att jag kunde fått en propp i hjärnan så dom vägrade skicka hem mig, trots att synfältet kommit tillbaka och jag kände mig ok. Under kvällen eller natten skulle jag få göra magnetröntgen så det var bara att snällt följa med upp på strokeavdelningen i väntan på röntgen. Usch och fy asså, gillar inte sjukhus alls! och helst inte när jag är där alldeles själv och inte ens får gå hem...! När jag kommit upp på avdelningen ringde jag Johan, som varit riktigt orolig när han inte hört nåt, och bröt ihop. Men det var ju inte mkt han kunde göra åt saken, utan det var bara att gilla läget att jag skulle sova på sjukhuset under natten. Fick dock komma ner på röntgen ganska fort och blev omhändertagen av en väldigt bra människa. Ganska häftigt att ha gjort en magnetröntgen ändå! =) Väl uppe på avdelningen igen mötte jag jättebra sköterskor som tog hand om mig, men som förvarnade mig om att jag nog inte skulle få sova så mkt under natten... De väckte mig varannan-var 3:e timme för att kolla att min kropp fungerade, fick lyfta armar och ben och spreta med fingrarna, svara på vart jag var, hur gammal jag är och vilken månad det är. Detta tre gånger under natten... Den 2:a gången, vid 3, skulle dom dessutom ta blodprov. Hade huvudvärk hela natten och sov minimalt med timmar och på morgonen ville jag bara åka hem. Fick än en gång träffa jättebra läkare som skulle studera resultatet av magnetröntgen och försöka klura ut vad det var som drabbat mig. Vid lunch träffade jag iaf en neurolog som efter att lyssnat på min berättelse tror att det hela är ett migränanfall, typ värre. Skönt att få veta att det iaf inte var en propp eller nåt annat obehagligt. Men usch och fy va trött ja är. Idag har vi bara tagit det lugnt; bakat lussekatter och börjat plocka fram adventsprylar, men under eftermiddagen har det ryckt mycket i ögat och vid middagen fick jag ändå lägga mig för jag kände att huvudvärken började komma smygande... FRUSTRERANDE!!! Så nu blir det till att ta det lugnt, om jag överhuvudtaget ska kunna göra nåt alls...

Ja, så nu vet ni. Lite mera nöd, men mannen min är fin! Han stannar hemma och tar hand om livet!

Nu kommer ett positivt och långt inlägg!

Nu ska ni få höra, gott folk!
Angående vår tenta i Arbetsrätt har det varit liv i luckan i vår klass. Över 30 st fick underkänt, 25 fick g och ingen vg. Den har fått så mkt kritik, faktiskt befogad sådan, att jag inte vart med om värre. En, för mig, negativ upplevelse förvandlades helt plötsligt till något komiskt och spännande. Ja, det hela slutar iaf med att kursansvarige lärare sänker g-gränsen med 4 p och vg-gränsen med detsamma. Detta till stor glädje för många i vår klass som låg precis på gränsen, däribland mig själv. Så för att förtydliga: JAG KLARADE TENTAN!!!!!! Det känns heeelt fantastiskt! Nu kan jag ägna mig åt den slappa kursen vi nu har eller rättare sagt ägna mig åt bebisen, livet, lägenheten, mig själv och min familj som har fått komma efter den här hösten... det här är nåd, bara nåd!

Jag vill härmed rikta ett stort, stort TACK till den grupp i vår klass som har kämpat för och mot den här tentan! Ni har gjort det helt fantastiskt bra!

Lisens mage har fortfarande inte stabiliserat sig, men efter ett samtal med min kloka lillebror har vi kommit fram till att det beror på att hörntänderna är på väg fram. Annars mår hon prima! Hon bestämmer väldigt mkt, eller iaf vill bestämma väldigt mkt. Hon har en stark vilja och vet hur allt ska göras. Ikväll satte jag mig på "hennes" plats bredvid Johan och jag fick snällt flytta på mig efter att ha fått höra att det sannerligen va hennes plats och inte min... =) Hon är ganska rolig ändå! och duktig! och stor! med långt hår så hon kan ha tofsar, sötaste ungen ever! =)


Bebisen har gått in på slutspurten av sin vistelse i magen. Det är nu 4 v kvar och jag har, som ni vet, haft mkt förvärkar och sammandragningar och en hel del illamående. Det hade jag inte förra gången, men efter att ha läst på en del forum på internet har jag förstått att det inte alls är ovanligt så här på slutet. Bebisen har sjunkit ner som den ska och är redo att komma ut och jag kan dela den känslan. Vi är redo! Speciellt nu efter kvällens glada besked om tentan. Imorgon ska vi till mvc för att kolla läget och se om vi närmar oss eller hur det är.

Johan är ganska slutkörd efter några veckors hårt arbete. Han har bestämt sig för att stanna hemma från Predikantveckan i år som är nästa vecka pga av bebisen, mig och hans egen hälsa. Hoppas på en förhållandevis lugn december där vi tillsammans kan ladda för förlossningen och tiden efter det. Han drog ju på sig ett trasigt knä när han cyklade omkull för nån vecka sen, men det blir bättre och bättre, tack och lov! Han upptäckte häromsistens att vår fina bil pajat lite, men idag har han tagit sig tid att titta över saken och nästan lagat den. Han är händig, min man! =) En sån skulle alla ha! Snygg är han oxå! Dessvärre (!) har den här synen varit lite väl vanlig på sistone... men han vilar ju iaf!


Nu har ni iaf fått en positiv uppdatering om vår familj! Idag har jag städat (längesen sist kan ja säga), tvättat och igår köpte jag nytt tyg som jag ska sy gardin av till Lisens rum. Fantastiskt att äntligen få tid till lite pyssel. Fram med julen NU!!!!

Less igen

En 15 p Arbetsrättstenta i kombination med Svininfluensa visade sig inte vara någon bra kombination...
Lägg till detta illamående, förvärkar och sammandragningar och ni har min kväll!

Grattis!

En less mamma i v 35+?

Bebis, du är varmt välkommen!

Hej diareé!

Jaha, idag hämtade jag en Lisen med diarré från dagis... Dock inget fel på henne för övrigt; ingen feber, inget kräk, inget lugn... Hon är helt som vanligt, bara att det rinner ur henne då och då... Käre Gud, är less på sjuka! Låt oss få va friska!!!

jaja, det blir väl till att hålla henne hemma imorgon för att se hur det hela fortgår. (Tur att jag är "ledig" imorgon... ) Det kan bli en spännande natt...

Hejdå Svininfluensa!

Efter en veckas isolering med svinet har vi nu blivit befriade från denna hemska sjukdom. Lisen hade feber i 6 dagar, i lördags eftermiddag blev hon kvitt den och orken kom tillbaka. Hostan har dock stannat kvar, och det lär den väl göra ett tag till gissar jag. Hon är rätt medtagen och orkar inte riktigt fullt dagistempo så vi kommer ha henne där några timmar varje dag bara för att hon ska få leka med sina kompisar och slippa hemmet för några timmar. Idag hade det då gått jättebra, men när hon kom hem va hon ganska slut. Efter bus med Olivia, som kom förbi tillsammans med farmor och farfar, somnade hon nästan i soffan till Bompa. Det blir nog en ganska lugn vecka för henne, en återhämtningsvecka. Hon är iaf lycklig över att äntligen få gå tillbaka till dagis och att få vara ute och leka i lekparken, som hon har längtat! Igår och idag har vi städat och tvättat ut alla svinbakterier så nu känns hemmet fräscht och fint! Tyvärr har ju Lisen lyckats smitta alla sina kompisar runt omkring sig och vi ber om ursäkt för det och sänder er all vår kärlek och uthållighet!

Jag har oxå min hosta kvar, men tack vare Tamiflu så klarade jag av svinet väldigt bra. Tror nog bebisen är tacksam för det oxå. Idag när jag var på MVC fick vi höra att han/hon verkade må kalas med, som vanligt, jättefina hjärtljud. Bebisen har oxå sjunkit ner i bäckenet, därav mindre ischias, men mer foglossning. Vet inte vilket som är värst, men det kan ju va kul att byta lite! =) Huvudet ligger neråt och är faktiskt redan fixerat, tack och lov verkar vi slippa vändning den här gången. Så snart är vi redo, BM tyckte dock att han/hon kunde vänta några veckor till... En kväll här under veckan hade jag makalösa molande förvärkar som gav mig lite panikkänslor. För det första va vi ju sjuka och att föda barn med svinet i kroppen är väl inte det bästa kanske, bebisen hade inga kläder och alla andra förberedelser har inte blivit gjorda än. Så nu har jag rotat igenom alla lådor med barnkläder och tagit fram de minsta, tvättat och lagt in i byrån bredvid Lisens, bara för att det ska kännas bättre. Nu ska bara vaggan upp från förrådet, sen är det fritt fram att komma. Av detta kan ni kanske även förstå att jag börjar bli lite less på detta tjocka tillstånd. Längtar nåt vansinnigt efter min snygga, något mindre kropp som kommer komma i sommar, håll utkik! =) Nä, men till och med Johan tycker att magen börjar bli obehagligt stor och han vill inte ens se hur bebisen förvrider min mage när han/hon bökar runt där inne... Men ok, några veckor till...

Jaja, skolan då. Jopp... Arbetsrättstentan gjordes ju i ett mindre bra skick, men dock är den gjord. Klara eller inte klara, det är frågan det och det är bara nåd om det går vägen, men det är det jag sätter mitt hopp till. Under förra veckan började vår nya kurs Leadership med all undervisning, litteratur och tal på det fantastiska språket engelska. Hade 200 sidor att plöja, nu är det 75 kvar och seminarieuppgiften är nästan klar. Fy va lång tid det tar att läsa engelsk text!!! Morgondagen går åt att plöja de sista 75 sidorna och förbereda det sista inför seminariet på onsdag. Det ska bli intressant att se vad lärarna förväntar sig av oss, men jag går väl dit med min knaggliga engelska nedtecknad på ett papper och hoppas att jag kan sitta i ett hörn och lyssna på mina klasskompisars perfekta engelska... =) Nädå, det ordnar sig!

vi hörs och ses, vänner!

Svininfluensan

Ja ni, kära vänner... Det är ett faktum: Svininfluensan har flyttat in i vårt hem, eller iaf i Lisen och mig. Johan har förunderligt nog, klarat sig hittills, trots att han tagit hand om oss hela veckan. En fantastisk man för övrigt, en sån borde alla ha! =)

Alla symptom vi har stämmer överens på Svininfluensans, på sjukvårdsrådgivningen säger dom att vi har det och även på vårdcentralen, så det är nog inte mkt mer att fundera över än att vi faktiskt fått den. Trots att jag, för en vecka sedan, tog vaccinet. Det kan va så att jag redan blivit smittad innan det och har en fasligt lång inkubationstid eller så är det så att vaccinet inte hunnit få sin fulla verkan än. Har för övrigt aldrig trott speciellt på vaccin och svininfluensor och framför allt inte att vi skulle få det. Vi klarar oss, pepparpeppar, oftast från de flesta sjukor som går och Lisen va ordentligt förkyld senast i våras. Men helt plötsligt bara, slår det till, från ingenstans; tjoff bara, Lisen först och jag dagen efter. Skrev ju lämpligtvis min 15 hp Arbetsrättstenta i tisdags och natten innan hade jag allvarliga känningar av att nåt va på gång, men vi hade bett många böner att ja skulle kunna skriva min tenta och med två alvedon i kroppen gick jag iväg och skrev den på 2 timmar (...!) sen gick jag hem och la mig och febern bröt ut. Han är rolig ibland asså, den där Gud. Eftersom jag är en riskgrupp fick jag, efter konsultation med en jättebra läkare på vct, Tamiflu. Säga vad man vill om den medicinen, den har inga tecken på att den påverkar/inte påverkar fostret, men läkaren rekommenderade mig den och då litar jag helt och fullt på hennes kunskaper. Dumt kan man tycka, men jag ser hellre att jag blir frisk fortare och kan lägga min fulla energi på barnet än att jag ska va sjukt sjuk i 1 vecka och barnet inte får vad han/hon behöver på en hel vecka...! Och TACK och LOV för Tamiflu. Tog första tabletten på tisdagskvällen och redan på morgonen igår kände jag mig bättre. Idag sitter endast hostan kvar djupt nere i lungorna och givetvis lite trötthet, men den fruktansvärda värken och febern är borta! TACK GUD! Så om mitt och bebisens liv är det hopp!

Värre är det med vår stora tjej... Hon har haft feber nu sen i söndagskväll, typ 39+-, vi ringde igår till sjukvårdsupplysningen för att hon haft feber i mer än 3 dygn, men de sa att när det gäller svininfluensan så är det normalt att ha hög feber i 5-7 dagar... Hon hostar och näsan rinner. Vi tvingar i henne alvedon och vätska, men huga va svårt det är. Hon är dålig på att dricka i vanliga fall och jag kan säga att det inte blir bättre nu. Vi måste få i henne minimum 5-6dl/dygn och det är nog där nånstans vi ligger. Igår åt hon en filtallrik på morgonen och sen åt och inget förrän runt 18 då hon med glädje stoppade i sig potatismos och köttbullar. Helt fantastiskt att hon åt lite!!! Vi ska vara noga med att hon hela tiden har alvedon i sig för att hålla febern så jämn och låg som möjligt kunna få i henne så mycket vätska som möjligt. Men det är bra eländigt att ha en så sjuk unge här hemma... Hon orkar inte mkt asså, några lekstunder/dag är allt hon orkar. Annars ligger hon i soffan och ser på Bompa eller sover. Det är riktigt synd om henne och allt hon vill är att få gå till dagis igen och leka i sandlådan.

Svininfluensan tar på krafterna, vänner!

Ni som tror på det, får gärna prata med vår far där uppe. Tacka gärna för att jag blivit så mycket bättre så snabbt och, som sagt, be för Lisen att hon får bli frisk nu. Be oxå att Johan får klara sig! Vi är klara med sjukdom här nu. Vi vill städa ut alla bakterier och tvätta allt som kan tvättas och börja om på måndag, friska och krya!

Sjukkramar från mig och Lisen som är instängda i lägenheten

En liten sjukling

Idag har vi fått en stackars liten 40-gradare här hemma. Hon vaknade i natt av att hon hostade ganska mycket och kom till oss, men varken hon eller vi kunde somna... Efter ett tag hostar hon så mycket så hon kräks lite, det värsta var att hon låg platt på rygg och fick det bak i halsen och kunde knappt andas. Tur att pappan är snabb så han la över henne på sidan så det kom ut. Detta hände tyvärr en gång till efter. Så inatt var vi vakna mellan runt 2 och 4, framför allt Johan och Lisen. De pratade, var uppe och åt, sjöng, tvättade sig osv... Här kan ni få ett liten provlyssning av en av nattens aktivitet:

Ljudfilen
(om ni inte kan spela upp filen så ladda ner VLC player. För övrigt en mkt kompetent mediaspelare som hanterar de flesta ljud- och videoformat http://www.videolan.org/vlc/)
/Johan

Som tur var fick vi iaf någon timmes sömn där på morgonkvisten! Vi drog iväg till kyrkan, hon hostade fortfarande, men verkade inte allmänt påverkad. Men på söndagsskolan var det inte mycket som var bra och hon somnade så fort vi la ner henne i vagnen när vi kom hem. Hon vaknade med feber, snor och mer hosta så det har blivit många knop gjorda här på eftermiddagen och när jag och Lisen tog en promenad efter middagen somnade hon i vagnen... Helt slut! Nu på kvällen va febern säkerligen uppe på 40 och vi fick muta i henne lite alvedon innan somnade. Nu sover hon här bredvid i Johans famn, lite yrigt prat och snarkningar hörs från henne.

I helgen har hon lärt sig att räkna, hon kan säga 1, 9 och 10. 9 är hennes favoritsiffra och det var det sista hon sa innan hon somnade ordentligt. =)

Lisen är väldigt lik sin mor när hon blir sjuk. Hon blir hemskt ynklig och liten, men det är mysigt! Inget dagis imorgon, tyvärr ska dom ta kort imorgon, men vi kan ju inte tvinga dit henne för att hon ska va med på ett kort... Johan är ju som tur är ledig imorgon och jag har min sista pluggdag innan stortentan i Arbetsrätt. Hoppas jag hinner med att få in lite till i skallen, men vi får väl se... Det känns så världsligt när Lisen har massa feber och bara vill sitta hos oss. Jag prioriterar att ta hand om min familj och det har jag frid över. Får lita till högre makt att jag klarar tentan ändå, skulle inte sitta fint med en omtenta i detta tjocka läge...

Nä, nu ska jag kanske fixa lite fika och så är det dags för Ensam mamma söker...! =)