Nu har Oliver blivit en månad gammal och jag har börjat få lite perspektiv på allt som hänt. Har givetvis börjat fundera hur livet va med Lisen när hon va bebis och jämföra barnen lite. Det ska man ju aldrig göra egentligen för dom är ju två helt unika personer, men bara för skojs skull.
För det första vägde Lisen ½ kg mindre än Oliver när hon föddes så hon låg ju efter redan från början, 2950 g vs 3505 g.
En ny Lisen
En ny OliverNär Lisen var knappt en månad åt hon 1 gång på natten, kl 4, och sen inte förrän kl 9 igen. På dagen åt hon var 3:e-4:e timme. Oliver äter 2 gånger på natten, runt 2,3 och 5,6. På dagen äter han allt från var 2:a, 3:e eller 4:e timme beroende på om han är vaken eller sover. Han är större än Lisen va och därför kräver han väl lite mer mat, vad vet jag?!
När Lisen var runt 2 mån vägde hon 4130 kg. Oliver vägde förra veckan, 3 ½ v, 4300 g... =) Dessa kilon kräver ju även större kläder. När Lisen var 2 mån hade hon kläder som Oliver redan vuxit ur. Har börjat få ta fram några 60, 62 kläder till pojken.
Det som är lika med dom är att båda barnen är lugna och harmoniska små människor. De skriker inte i onödan och kan vara nöjda och att bara ligga och titta. Men de tycker inte om att vara ensamma. De vill vara med och gärna bli burna och få lite närhet.
När Lisen var runt 4 v kunde hon hålla huvudet. Oliver följer storasyster och kan oxå göra det, 4 v gammal. Duktiga barn!
Det var den jämförelsen det!
Nu lite Lisen. Flickan har blivit en riktigt stor tjej som pratar väldigt mycket. Hon har ju under hela hösten utvecklat sitt eget språk, men nu kommer fler och fler riktiga ord. Här kommer ett litet smakprov på hennes språk:
Ja sto, Olli niadi = Jag är stor, Oliver är liten.
Di, to, di = många (en, två, tre)
Ja jop, mamma = Jag vill ha mjölk, mamma
Mi PapaLaisch maja mi dodo = Min PapaLaisch ramlade från min stol. PapaLaisch är Lisens egen låtsaskompis. Ibland gestaltar han/hon sig i en docka, en nalle eller nåt annat. Ibland är hon en riktig låtsaskompis som inte syns. En dag när vi skulle äta kunde hon inte sitta på sin egen stol, utan hon skulle sitta i kökssoffan, varpå vi frågade varför. Mi PapaLaisch da = Min PapaLaisch sitter ju där! Han/hon brukar även få en egen skål och sked till maten. Hon är jätteduktig!
Lisen älskar att vara på dagis. Nu har hon börjat 15 timmar/vecka så hon går tisdag, onsdag och torsdag 8.30-13.30. Tror att det funkar ganska bra. Hon märker ju ingen skillnad om vi hämtar henne 10, 13.30 eller 16, hon blir lika glad varje gång vi kommer. Det man märker är ju att ska nåt göras här hemma ska det göras på förmiddagen för efter lunch hinner jag knappt bara vila sen ska hon hämtas. Men vi ska nog få till det efter ett tag. Det blir nog så att pappa får lämna och jag och Oliver hämta iaf.
Nu lite Oliver. Pojken ser nu ut som en riktig tonåring i ansiktet. Han har fått hormonprickar i hela ansiktet, i huvudet och lite på bröstet. De är mer framträdande när han är varm och på kvällen. Inte speciellt vackert, och hans mjuka ansikte göms bakom dessa prickar. De är nog inte direkt bestående utan vi väntar på deras tillbakagång så vi kan få känna hans mjuka hud igen. Lisen hade aldrig några sånna här prickar så det här är nåt nytt. Helt ofarligt dock!
Pojken har fått ett jättefint babygym som han just börjat prova lite småstunder. Han ligger och tittar på de fina färgerna och när han råkar vifta till leksakerna så att de gungar till följer han dom med spänning! Hur söt som helst! Han blir mer och mer medveten bebis för var dag.
Det var barnen det! Finare barn får man leta efter!
