Svininfluensan

Ja ni, kära vänner... Det är ett faktum: Svininfluensan har flyttat in i vårt hem, eller iaf i Lisen och mig. Johan har förunderligt nog, klarat sig hittills, trots att han tagit hand om oss hela veckan. En fantastisk man för övrigt, en sån borde alla ha! =)

Alla symptom vi har stämmer överens på Svininfluensans, på sjukvårdsrådgivningen säger dom att vi har det och även på vårdcentralen, så det är nog inte mkt mer att fundera över än att vi faktiskt fått den. Trots att jag, för en vecka sedan, tog vaccinet. Det kan va så att jag redan blivit smittad innan det och har en fasligt lång inkubationstid eller så är det så att vaccinet inte hunnit få sin fulla verkan än. Har för övrigt aldrig trott speciellt på vaccin och svininfluensor och framför allt inte att vi skulle få det. Vi klarar oss, pepparpeppar, oftast från de flesta sjukor som går och Lisen va ordentligt förkyld senast i våras. Men helt plötsligt bara, slår det till, från ingenstans; tjoff bara, Lisen först och jag dagen efter. Skrev ju lämpligtvis min 15 hp Arbetsrättstenta i tisdags och natten innan hade jag allvarliga känningar av att nåt va på gång, men vi hade bett många böner att ja skulle kunna skriva min tenta och med två alvedon i kroppen gick jag iväg och skrev den på 2 timmar (...!) sen gick jag hem och la mig och febern bröt ut. Han är rolig ibland asså, den där Gud. Eftersom jag är en riskgrupp fick jag, efter konsultation med en jättebra läkare på vct, Tamiflu. Säga vad man vill om den medicinen, den har inga tecken på att den påverkar/inte påverkar fostret, men läkaren rekommenderade mig den och då litar jag helt och fullt på hennes kunskaper. Dumt kan man tycka, men jag ser hellre att jag blir frisk fortare och kan lägga min fulla energi på barnet än att jag ska va sjukt sjuk i 1 vecka och barnet inte får vad han/hon behöver på en hel vecka...! Och TACK och LOV för Tamiflu. Tog första tabletten på tisdagskvällen och redan på morgonen igår kände jag mig bättre. Idag sitter endast hostan kvar djupt nere i lungorna och givetvis lite trötthet, men den fruktansvärda värken och febern är borta! TACK GUD! Så om mitt och bebisens liv är det hopp!

Värre är det med vår stora tjej... Hon har haft feber nu sen i söndagskväll, typ 39+-, vi ringde igår till sjukvårdsupplysningen för att hon haft feber i mer än 3 dygn, men de sa att när det gäller svininfluensan så är det normalt att ha hög feber i 5-7 dagar... Hon hostar och näsan rinner. Vi tvingar i henne alvedon och vätska, men huga va svårt det är. Hon är dålig på att dricka i vanliga fall och jag kan säga att det inte blir bättre nu. Vi måste få i henne minimum 5-6dl/dygn och det är nog där nånstans vi ligger. Igår åt hon en filtallrik på morgonen och sen åt och inget förrän runt 18 då hon med glädje stoppade i sig potatismos och köttbullar. Helt fantastiskt att hon åt lite!!! Vi ska vara noga med att hon hela tiden har alvedon i sig för att hålla febern så jämn och låg som möjligt kunna få i henne så mycket vätska som möjligt. Men det är bra eländigt att ha en så sjuk unge här hemma... Hon orkar inte mkt asså, några lekstunder/dag är allt hon orkar. Annars ligger hon i soffan och ser på Bompa eller sover. Det är riktigt synd om henne och allt hon vill är att få gå till dagis igen och leka i sandlådan.

Svininfluensan tar på krafterna, vänner!

Ni som tror på det, får gärna prata med vår far där uppe. Tacka gärna för att jag blivit så mycket bättre så snabbt och, som sagt, be för Lisen att hon får bli frisk nu. Be oxå att Johan får klara sig! Vi är klara med sjukdom här nu. Vi vill städa ut alla bakterier och tvätta allt som kan tvättas och börja om på måndag, friska och krya!

Sjukkramar från mig och Lisen som är instängda i lägenheten