Ett dygn på strokeavdelningen

Jaha, då kan jag lägga till Strokeavdelningen på min sjukhuslista. Där hamnade jag i torsdagskväll efter att ha besökt akuten pga synfältsbortfall. När jag badade Lisen försvann helt plötsligt allt i vänster synfält, jag fick inte ihop Lisens ansikte, såg inte hennes högra arm eller ben, såg bara "ember" i november när jag läste på almanackan. Så otroligt obehagligt!!! Ringde förlossningen (eftersom det är dit man vänder sig med allt på slutet av grav.) och läkaren där tyckte ja skulle åka in på akuten och fick där träffa en neurolog direkt. Det de inte sa, men befarade var att jag kunde fått en propp i hjärnan så dom vägrade skicka hem mig, trots att synfältet kommit tillbaka och jag kände mig ok. Under kvällen eller natten skulle jag få göra magnetröntgen så det var bara att snällt följa med upp på strokeavdelningen i väntan på röntgen. Usch och fy asså, gillar inte sjukhus alls! och helst inte när jag är där alldeles själv och inte ens får gå hem...! När jag kommit upp på avdelningen ringde jag Johan, som varit riktigt orolig när han inte hört nåt, och bröt ihop. Men det var ju inte mkt han kunde göra åt saken, utan det var bara att gilla läget att jag skulle sova på sjukhuset under natten. Fick dock komma ner på röntgen ganska fort och blev omhändertagen av en väldigt bra människa. Ganska häftigt att ha gjort en magnetröntgen ändå! =) Väl uppe på avdelningen igen mötte jag jättebra sköterskor som tog hand om mig, men som förvarnade mig om att jag nog inte skulle få sova så mkt under natten... De väckte mig varannan-var 3:e timme för att kolla att min kropp fungerade, fick lyfta armar och ben och spreta med fingrarna, svara på vart jag var, hur gammal jag är och vilken månad det är. Detta tre gånger under natten... Den 2:a gången, vid 3, skulle dom dessutom ta blodprov. Hade huvudvärk hela natten och sov minimalt med timmar och på morgonen ville jag bara åka hem. Fick än en gång träffa jättebra läkare som skulle studera resultatet av magnetröntgen och försöka klura ut vad det var som drabbat mig. Vid lunch träffade jag iaf en neurolog som efter att lyssnat på min berättelse tror att det hela är ett migränanfall, typ värre. Skönt att få veta att det iaf inte var en propp eller nåt annat obehagligt. Men usch och fy va trött ja är. Idag har vi bara tagit det lugnt; bakat lussekatter och börjat plocka fram adventsprylar, men under eftermiddagen har det ryckt mycket i ögat och vid middagen fick jag ändå lägga mig för jag kände att huvudvärken började komma smygande... FRUSTRERANDE!!! Så nu blir det till att ta det lugnt, om jag överhuvudtaget ska kunna göra nåt alls...

Ja, så nu vet ni. Lite mera nöd, men mannen min är fin! Han stannar hemma och tar hand om livet!