Familjeförkylning

Förkylningarnas förkylning har drabbat vårt hem på Tunnelbacken. Lisen var den första att bli sjuk och det vart hon av sin bästis Milly i fredags. Feber, rinnande näsa och slemhosta är symptomen. Vi trodde hon var bättre igår , men inatt slog det till på nytt med en vakennatt med feber och snuva. Jag fick min beskärda del i måndags och har sedan dess gått på alvedon så att jag skulle kunna jobba. Vilket höll till igår. Jag tog 2 alvedon 2 ggr och hjälpte ungefär en timme sen var jag helt slut så det var bara att trippa hem kl 14. Tänkte att jag skulle gå och jobba idag, men när jag vaknade imorse och kände hur min kropp kändes utan alvedon så var det ingen idé att gå iväg. Jag kan inte lura min stackars kropp hur länge som helst. Förr eller senare kommer slaget och då var det lika bra att ta det nu eftersom jag MÅSTE vara frisk på måndag då jag börjar skolan. Så nu är det färdigjobbat på Station för denna gång. Det känns riktigt sorgligt faktiskt. Har tyckt det varit kul att jobba, men ibland måste man lyssna på kroppen före huvudet. Johan känner även han av förkylningen, men han är så van att vara förkyld och han blir sällan liggande så vi får nog säga att han är den piggaste av oss tre. Det jobbiga med att vara dåliga båda två är ju att ingen riktigt orkar ge Lisen den tid hon behöver, tyvärr. Jobbigast är det på natten när hon inte kan sova pga förkylningen och både jag och Johan behöver all sömn vi kan få för att orka dagen. Men det är den bistra verkligheten i småbarnslivet.
Så här har ni oss, den förkylda familjen.

Lisen vill gärna visa upp att hon nu står själv och tycker det är kul!