Reflektioner kring dagisbyte

Jag har börjat fundera kring detta med att Lisen nu bytt dagis. Det går verkligen jättebra för henne på hennes nya dagis. Barnen på hennes avdelning är 2-3 år gamla så Lisen är nog yngst, men hon tycker det är fantastiskt roligt med dom större flickorna. Hon följer Ida och Mimmi vart dom går och ropar på dom när hon inte hittar dom och då kommer de och leker med henne. De tycker det är jätteroligt att ha nån yngre att ta hand om och hjälpa. Idag när vi kom till dagis började de med att gunga tillsammans och sen gick Ida och Lisen iväg hand i hand för att klättra i bergen. Ida först och Lisen sen. När Ida kommit upp sträcker hon sig för att hjälpa Lisen den sista biten upp (hon kommer lätt efter de stora flickorna...) och sen går de iväg hand i hand igen. Så underbart gulligt! Så jag tänker mest "va ska jag göra här, hon har ju Ida!" =) Så jag säger hejdå till Lisen, hon ser lite förvirrad ut, men säger hejdå och springer sen efter Ida... Skönt!
Igår var hon själv första gången och då vart hon ledsen när jag gick, men det gick fort över. Hon hade varit jätteduktig och suttit på sin prick hela samlingen och stolt satt upp sin höna under uppropet. Jag tror verkligen att möjligheten att få börja på Dungen just nu är helt perfekt för Lisen.

Men Månljuset då... Jo, där hade hon det fantastiskt bra oxå. Det var en avdelning med bara nya 1-1½åringar, många fröknar och härliga lokaler. Det känns sorgligt att just när hon lärt sig namnen på fröknarna och älskar att vara där så ska hon skiljas från dom och inte träffa dom nåt mer... Samma för oss föräldrar, de var jättebra att prata med och gav råd osv. Jag saknar oxå dom!

Det var idealiskt för Lisen att få börja på Månljuset där hon kunde få en lugn och rolig första dagisupplevelse då barnen var i samma ålder och inte så "farliga". Den här gången är det stor risk att hon blir påkörd av storpojkarna när de kör cykel eller bara blir rädd för den höga farten och rösterna som verkligen finns på den gården, men jag tror att hon är redo för det nu. Hon vet vad det innebär att gå på dagis och att vi lämnar och hämtar (även om hon är mycket mer medveten nu om att vi verkligen går än sist) och jag tror detta är rätt steg i hennes utveckling. Jag tror hon kommer få lära sig så mycket och utvecklas enormt av att umgås med stora barn som faktiskt vill leka med henne (än så länge iaf.. =)). Tror hon kommer bli mer självständig och lära sig att prata och sitta på pottan osv. Lisen vill göra allt som storbarnen gör!

Jag är väldigt tacksam till Gud för att han lät henne få den här starten på sitt dagisliv. Utvecklingen ligger precis rätt i tiden för oss alla!

OBS!
Jag skulle vilja göra ett förtydligande och absolut inte glänsa med Lisens inskolning. Hon är ett väldigt känsligt barn och idag fick jag till exempel hämta henne efter lunch för hon var ledsen och ville inte ens äta. Hon längtade efter mamma! Lisen älskar att vara på dagis, men det är svårt med att bli själv, så är det bara. Inskolningen får ta den tid den tar, men jag är fortfarande tacksam att hon fått gå den väg hon fått/får.

Nya tag på måndag, nu åker vi till farmor och farfar!